Jag är en ensamstående mamma med två söner, en 13-åring och en 20-åring, vilka betyder allt för mig.
Tyvärr har min äldste son hamnat snett med droger och psykisk ohälsa. Vad som kom först, droger eller psykisk ohälsa, vet jag faktiskt inte. Vilket som, så gör det fruktansvärt ont för oss alla.
Tankarna mal hela tiden, jag lever med en ständig sorg, som följer mig från morgon till kväll och ofta ger mig sömnlösa nätter. Det var längesedan jag var riktigt glad. Visst kan jag skratta tillsammans med andra människor, men sällan ända inifrån. För längst inne i själen gör allting bara ont. Jag drömmer egentligen inte längre om att bli glad igen. En normalt tråkigt vardag, där ingenting speciellt händer, är min högsta dröm idag. En helt vanlig vardag.
I mitt liv har istället det onormala blivit normalt. Ändå kämpar jag så gott jag kan för att min 13-årige son ska ha det så bra som möjligt. Även han saknar sin älskade storebror, som lever i en annan verklighet än oss andra. Det gör ont i mig, för båda sönernas skull.
Kampen för min äldste son ger jag heller aldrig upp. Aldrig någonsin. Men hittills har det varit en tung kamp i flera år. En kamp i motvind.

Med denna blogg vill jag synliggöra hur droger påverkar en hel familj. Jag vill synliggöra hur droger kan ta makten över en helt underbar människa och förstöra inte bara dennes liv, utan en hel familjs liv. Jag vill synliggöra hur maktlös man känner sig som anhörig. Det är alltför många som drabbas alltför hårt.
Kan jag bara få en enda människa att tänka till och låta bli nyfikenheten att testa droger, så är inte detta förgäves.

Till slut, döm inte för hårt en person som missbrukar droger. Försök att se till personen som finns där, bakom drogerna. En älskad person, som vi anhöriga saknar så fruktansvärt mycket. Vi slutar aldrig hoppas att den personen en gång kommer hem igen till oss. Även om vägen hem kan vara lång.

Jag slutar med en text som jag inte skrivit själv. Vet inte upphovsmannen/-kvinnan, men den cirkulerar på nätet och som anhörig kan jag säga att den träffar precis mitt i prick.
Ja, missbruket kan ge mer smärta/sorg än dom flesta skulle klara av. Som drabbad anhörig kan jag bara instämma.

"Hej Droger, beroende heter jag!

Jag vänder upp och ner på dom flesta hem, river sönder alla familjeband, tar barnen ifrån er, och det är bara början. Jag kostar mycket mer än Diamanter, mer än Guld, och sorgen som följer mig är ett skådespel.

Om du behöver mig, kom ihåg att det är lätt att hitta mig, jag är överallt, runt om kring dig, jag finns i skolorna, och i alla föreningar, arbetsplatser mm. Jag bor hos dom rika och dom fattiga med. Jag bor längre ner i gatan hos dig, och är kanske din granne!
Min makt är övernaturlig. Prova, så ska du få se. Och OM du provar mig kommer du förmodligen aldrig att släppa mig. Prova mig EN gång, och jag kanske släpper dig, men provar du mig flera gånger, så är din själ förmodligen min.

När jag styr dig, stjäl du och ljuger, du gör vad som helst bara du blir "hög". Kriminella saker kommer du också att göra, bara för att känna min närvaro, kommer att vara värt det när jag finns i dina armar. Du kommer att ljuga för din mor, stjäla ifrån dina anhöriga, med mera.
Och när du ser deras tårar, borde du känna sorg/smärta.

Men med MIG glömmer du!

Ditt samvete, Din uppfostran. Jag blir ditt samvete, jag kommer att lära dig min värld. Jag tar barn ifrån föräldrar, föräldrar ifrån barn. Jag kommer att få dig glömma din tro och skrämma iväg dina vänner.

Jag kommer att ta allt ifrån dig , ditt vackra utseende, din stolthet, och jag kommer alltid att vara med dig, vid din sida alltid. Du kommer att ge mig allt, din familj, ditt hem, dina vänner, dina pengar, Du och jag blir "ett" .

Jag kommer att ta ifrån dig allt vad du har och när du inte har något kvar, kan du skatta dig lycklig om du har livet kvar. Om du hör röster skrika i ditt huvud då är det bara jag. Om du ser syner eller skakar okontrollerat ska du veta att det är bara jag som är hos dig.

Jag vill bara att du ska veta att det är en gåva ifrån mig till dig, men sen är det för sent, du ser att du är underkastad mitt maktbegär, och vi kommer aldrig att skiljas, Du kommer att ångra att ha testat mig, dom flesta gör det, men nu är du min. Men kom ihåg.

DU KOM TILL MIG inte jag till dig. Du visste vad skulle komma. Alla har sagt det , du har fått höra det åter och åter igen. Du hade/Har ett val Och du väljer/valde. Du hade kunnat sagt "Nej tack" och gått därifrån, Men nu har du träffat mig, Vad ska du göra? Jag tar gärna din hand och leder dig till fördärvet, ger din familj massor av sorg,och kommer att hålla din hand ända ner i träsket.
Jag kan ge dig och din familj mer smärta/sorg än dom flesta av oss skulle klara av.."